Det har gått några dagar sedan. Det som brukar vara galornas gala. Gaygalan. Älskar att vara där med finaste vännerna.Vi applåderar när Kajsa Bergqvist äntrar scen, skriksjunger med i alla schlagerlåtar och dansar lite för vilt på dansgolvet.
Mitt i alla hyllningar och schlagerlåtar håller vi en tyst minut. Ser namn rulla över en skärm. De som dödats på grund av sin läggning. Tar min väns hand. Håller den hårt. Försöker att inte gråta.
Tänker på min historia. På mina vänners.
Jag har haft det enkelt. Har blivit omfamnad av familj, vänner och kollegor. Har ändå alltid tvekat på orden. Ge min partner ett kön. Låtit bli ibland. Skämts över att jag fegar ur. Men vissa dagar varken orkar eller vill jag.
Ändå. Haft det så jävla jävla enkelt. Skäms över det med. Inser att min solskenshistoria är alldeles för unik.
Min första riktiga kärlek. Hon blev utslängd när hon var 15 år. Avsläppt på en landsväg. Tillsagd att gå. Bara gå. Om jag minns rätt var det vinter. Hon gick. När hon var välkommen hem igen hade det gått många år. Hon hann bli vuxen innan hon fick vara deras barn igen. Hon har förlåtit dem. Jag kan ännu inte se dem i ögonen.
En vän till mig har precis blivit kär. Första gången i någon av samma kön. Känner sig fri och lycklig. Hon ler nästan jämt nu för tiden. Ska berätta för sin mamma. Anar att det kan bli spänt. Väljer tillfälle med omsorg. När hon går därifrån gråter hon. Får höra att "det nog snart ska gå över". Hon vill inte alls att det ska gå över. Hon vill älska och leva tillsammans med sin tjej tills de blir 102 år.
En annan kompis får ett ragg på krogen. Hånglar sig hem på tomma gator, strax före att staden börjar vakna. När de vaknar igen är de i en sjukhussäng. En flaska i bakhuvudet. En spark i mellangärdet. De valde fel väg hem, säger man hos polisen.
På facebook byter en av mina bekanta identitet. Inser att hon snart kommer upptäckas. Skriver till mig att hon egentligen inte vill. Men säger att det är för farligt för att låta bli. Priset hon betalar är högt. Sin frihet. Hellre det än sitt liv, konstaterar hon krasst. Hennes flickvän får panik när hon inte svarar i telefon. Tänker att de hittat henne. Jag försöker lära mig hennes nya namn.
Mitt i alla hyllningar och schlagerlåtar håller vi en tyst minut. Ser namn rulla över en skärm. De som dödats på grund av sin läggning. Tar min väns hand. Håller den hårt. Försöker att inte gråta.
Tänker på min historia. På mina vänners.
Jag har haft det enkelt. Har blivit omfamnad av familj, vänner och kollegor. Har ändå alltid tvekat på orden. Ge min partner ett kön. Låtit bli ibland. Skämts över att jag fegar ur. Men vissa dagar varken orkar eller vill jag.
Ändå. Haft det så jävla jävla enkelt. Skäms över det med. Inser att min solskenshistoria är alldeles för unik.
Min första riktiga kärlek. Hon blev utslängd när hon var 15 år. Avsläppt på en landsväg. Tillsagd att gå. Bara gå. Om jag minns rätt var det vinter. Hon gick. När hon var välkommen hem igen hade det gått många år. Hon hann bli vuxen innan hon fick vara deras barn igen. Hon har förlåtit dem. Jag kan ännu inte se dem i ögonen.
En vän till mig har precis blivit kär. Första gången i någon av samma kön. Känner sig fri och lycklig. Hon ler nästan jämt nu för tiden. Ska berätta för sin mamma. Anar att det kan bli spänt. Väljer tillfälle med omsorg. När hon går därifrån gråter hon. Får höra att "det nog snart ska gå över". Hon vill inte alls att det ska gå över. Hon vill älska och leva tillsammans med sin tjej tills de blir 102 år.
En annan kompis får ett ragg på krogen. Hånglar sig hem på tomma gator, strax före att staden börjar vakna. När de vaknar igen är de i en sjukhussäng. En flaska i bakhuvudet. En spark i mellangärdet. De valde fel väg hem, säger man hos polisen.
På facebook byter en av mina bekanta identitet. Inser att hon snart kommer upptäckas. Skriver till mig att hon egentligen inte vill. Men säger att det är för farligt för att låta bli. Priset hon betalar är högt. Sin frihet. Hellre det än sitt liv, konstaterar hon krasst. Hennes flickvän får panik när hon inte svarar i telefon. Tänker att de hittat henne. Jag försöker lära mig hennes nya namn.
På Twitter har det svämmat över av berättelser sista veckorna. Under #homoriot kommer historier om svek, kränkningar och våld. Om kärlek, hat och sorg. Läs det. En annan del av Sverige 2012.
Det är något som är sjukt i det här samhället.
Och det är fan inte vi.
1 kommentar:
Håller med dig Torun va fan är världen på väg... Inte bara detta land hela jorden.... Fler bra förebilder tack!
Skicka en kommentar