Igår slösade jag tre minuter på att se kvinnohatare debattera teaterföreställningen SCUM i programmet Debatt. Mitt blodtryck nådde oanade höjder kan man väl konstatera.
Det är för mig fruktansvärt provocerande att se vuxna män gråta ut på bästa sändningstid. Förklara hur de känner sig personligen kränkta. av en teaterpjäs.
Jag har ännu inte läst SCUM-manifestet. Jag har ännu inte sett pjäsen. Det hade inte de manliga debattörerna heller. Därför tar jag mig rätten att försvara den. På samma sätt som de tog sig rätten att anklaga den. De kallade SCUM för manshatarhets. Herre. Hela det här samhället bygger på kvinnohat. Kan ni inte bli förbannade över det istället.
Jag har ännu inte läst SCUM-manifestet. Jag har ännu inte sett pjäsen. Det hade inte de manliga debattörerna heller. Därför tar jag mig rätten att försvara den. På samma sätt som de tog sig rätten att anklaga den. De kallade SCUM för manshatarhets. Herre. Hela det här samhället bygger på kvinnohat. Kan ni inte bli förbannade över det istället.
Är det inte vidrigt att man (eller snarare Brå) räknar med att det begicks över 50,000 våldtäkter i Sverige under förra året. Att män i 98% av fallen var förövare. Att kvinnor i 97% av fallen var offer. Det är tjejer av kött och blod. Kvinnor med familj, vänner och arbeten. Med drömmar och porlande skratt.
Vi är era döttrar, systrar och älskade. Våra liv slås sönder av mäns våld. På riktigt.
Kan ni inte provoceras av det istället?
Och kan ni, framförallt, göra något åt det?
Jag går upp köper SCUM-manifestet så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar