Vita riddare

Jag pratar med min finaste vän. Om svek och om skam. Vi måste prata. Mycket. Länge. Ofta.
Just nu gör det så ont att man inte kan andas, inte kan tänka, inte kan sova. Det snurrar alldeles för många tankar. Många tillfällen som fladdrar förbi. Alla gånger där man nu måste omvärdera vad vi egentligen var med om.

Jag har alltid hatat vita riddare. Mer än något annat. De utger sig för att vara goda, men egentligen bara har det som en strategi för att få cred. De män som berättar vitt och brett om feministiska strategier, men hugger knivar i ryggen på sina s.k. systrar. De som jag skrutit om, försvarat och tänkt; äntligen, en att lita på - men som nu får mig att ligga sömnlös för det de gör mot dem jag älskar. 

 

Jag tror det är skulden. Skammen. Jag har svårt att lägga den någon annanstans än hos mig själv.
Minns fester jag bjudit med dig på. Minns gånger jag sagt "du är inte som de andra". Minns hur du svarat "Tack. Jag vill inte vara som de andra". Minns kompisar jag introducerat dig för.  Minns feministiska diskussioner. Jag har lanserat dig som någon annan, något bättre än den du är. Och nu måste jag försöka punktera det luftslott vi en gång byggt upp av dig. För du förtjänar inte vår beundran. Inte våra vänner. Inte förtroendet jag gav dig.
Vi är rädda att ingen kommer tro på oss. Jag hatar mig själv för att vi skräms av det. hatar att du är så duktig på att spela duktig feministkille. Att vi varit duktiga på att spela med. 

Jag vet att skulden inte är vår. Och därför blir jag ännu argare på dig. Jag kallar dig alla fula ord jag kan. 

Det finns de som är as. Jag vet det. Livet lärde mig det rätt fort. Vi kan vara ganska överens om det i stort också. I varierande grad tillåts jag säga att jag hatar våldtäktsmännen, de som kallar mig hora, direktörerna som skålar i champange när mormor svälter ihjäl på vårdboendet.

Men. Du och dina armé av vita riddare. Ni kommer undan. Ingen tror på mig. Ni är de man släpper nära in på livet. Och det gör tusen gånger ondare när ni sviker. När ni hugger knivar. Misscreddar. Skriver ner.

Ibland älskar jag att jag är långsint. Jag kommer aldrig förlåta.