I natt var jag med om en av de vidrigaste sakerna på länge. Jag är fortfarande arg, ledsen och upprörd, och har ältat den här historien halva dagen med mina smarta smarta vänner.
Jag och en kär vän som vi kan kalla M satt på en balkong i Stockholm i natt. Hon rökte kvällsciggen och jag pratade om livet. Ungefär som det brukar vara. Nedanför balkongen stannar en bil, och av någon anledning reser jag mig upp och tittar ner. Jag reagerar på hur den manliga taxichauffören kysser den kvinnliga passageraren, men tänker; att man kan ju faktiskt ha relationer även med folk som kör taxi. Men så står jag kvar två sekunder till och ser hur han håller fast henne, hur hans händer tar på hennes bröst och hur hon försöker vrida bort huvudet. Även M ställer sig upp och vi säger högt; "Hon vill ju inte". Hon lyckas ta sig loss, och får upp dörren. Han håller fortfarande fast i hennes arm, och när hon reser sig upp grabbar han tag i hennes underliv och nyper till. Hon springer till en port längre upp på gatan och han kör i väg.
Vi hinner skriva ner registreringsnumret och ringer till Sverige Taxi som var det bolag som taxin kom ifrån. Jag förklarar hur jag precis sett en av deras chaufförer sexuellt ofreda en kund. Till svar får jag av att jag endast kan beställa taxi såhär dags, och detta är ett ärende för deras reklamationsavdelning som öppnar på måndag. Jag försöker återigen förklara händelseförloppet och undrar om mannen som jag just såg hålla fast sin passagerare och ta henne mellan benen ska fortsätta köra i kväll. Killen i telefonen svarar att jag kan få hans id-nr så jag kan berätta vem det gäller när jag ringer reklamation på måndag, men att han i nuläget inte kan hjälpa till mer. När jag återigen frågar om han verkligen ska köra mer taxi i natt (eller någonsin), erbjuder sig den här bokningssnubben att ringa honom och ta ett snack. Men taxi kommer han fortsätta köra under helgen.
Jag la på, och ringde polisen i stället. De hänvisade inte till reklamationsavdelningen, utan tog upp en anmälan. Men sa samtidigt att den antagligen inte kommer leda någonstans, om inte kvinnan själv anmäler övergreppet.
Jag vet att vi kvinnor är som allra mest utsatta för våld i våra hem. Allt som oftast är förövaren någon vi känner. Men lik förbannat är vi kvinnor som allra mest rädda när vi rör oss i det offentliga rummet. Vi har alla våra egna strategier när det gäller att hantera den där vardagsrädslan. En del av oss går alltid hem i sällskap, några av oss undviker att gå ut, en del av oss känner oss trygga i en taxibil.
Därför, är det en extra jävla kränkning att vi inte kan vara trygga ens i taxibilen och att vi dessutom blir ifrågasatta och nonchalerade när vi försöker placera skulden där den hör hemma.
För den kvinnans skull, och för min egen, och för alla andra. Skulden är aldrig vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar