Tur att vi är många

Under förra helgen blev jag och min fantastiska vän M inbjudna att snacka om att möta och bemöta våldsutsatta kvinnor under en utbildning för blivande instruktörer i feministiskt självförsvar. Det var länge sedan jag föreläste i ett sånt sammanhang, och jag var lite nervös inför det hela.

Men för fan, vad roligt och fint det var. Trots att våld mot kvinnor är ett vidrigt ämne som berör och gör ont, är det fantastiskt att prata med andra brudar som fattar. Det är så ofta jag tvingas förklara varför kvinnan inte går, varför hon inte anmäler, varför hon låter hennes barn växa upp i våldshelvetet. Som om det är kvinnan som ska ta ansvar för att hon blir slagen.

Istället för en diskussion om ovanstående, fick vi prata om vad fantastiskt viktigt det är att kvinnojouren och instruktörerna finns. Om det unika i att inte utreda, inte anmäla, inte döma. Bara lyssna, och tro på kvinnorna.

Jag var alldeles stolt och varm i mitt feministhjärta i flera dagar efteråt. Tur att det finns så många fina och smarta brudar som fattar.